- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
168

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rundt omkring ligga generalerna insvepta i sina
kappor. Piper och Rehnskiöld samtala lågmält. Lewenhaupt
ligger tyst och blickar upp mot de strålande stjärnorna.
Han sluter ögonen och försöker sofva. Men han kan det
icke. Tankarne brusa genom hans hufvud. Hvad skall ha
händt innan sol nästa gång går ned? Skall än en lysande
seger fästas vid de svenskes vapen? Skall kung Karls
stjärna åter stiga och glänsa! Eller... skall hären vara
splittrad och krossad; kungen fången eller död; Sveriges
rike falla i spillror? Han vågar icke ge svar på sina egna
frågor. Han vill icke tänka. En aning om något
förfärligt stiger upp inom honom. Han vänder blicken mot
kungen och ser honom sitta lika lugn, lika tyst och outgrundlig
som alltid.

— Må Gud beskydda dig och vårt land! mumlar han.
Och för att vända tankarne från sig, börjar han hviskande
läsa upp böner på latin.

Bredvid honom ligga here af hans kamrater i djup
sömn. Somliga le i drömmen.

— Lyckliga de! tänker Lewenhaupt, och sluter äfven
han ögonen.

Eftersom det var natten före slaget hade löjtnant Kruse
och kornett Buss begifvit sig till sin vän, fänrik Hård, som
befann sig vid trossen, för att tillbringa de sista timmarne
tillsammans med honom. Ingen kunde veta hvad
morgondagen gaf, och om man öfverlefde den. I stilla samtal lågo
de tre vännerna i gräset, talande om hemmet och den
stundande striden och skickande hälsningar med hvarandra.

Hård hade nu blifvit så bra att han, stödd på två
käppar, långsamt kunde förflytta sig på marken. Men
marschera kunde han ej, icke ens sitta till häst. Det grämde
honom, att han icke blifvit så pass frisk att han bland
ryttarne kunde deltaga i striden. Han skulle icke ens som
kungen, sittande på en bår få närvara vid striden. På
afstånd måste han overksam åse sina kamraters strid.

— Om jag skulle stupa så göm det här brefvet hos
dig och sänd det, när du kan, till min mor, yttrade Buss,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free