- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
175

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfver de yttersta skansarne. De svenske ryttarne höggo in
på fienden med sina väldiga pampar. I första anfallet
eröfrade de några af skansarne och ryssarne flydde.

— Bravo! Bravo! menade Göran stallknekt, där han
satt på kuskbocken och med bäfvande hjärta åsåg det
storartade skådespelet.

Äfven Hård kände sig nöjd, men på samma gång
afundades han bittert sina lyckligare kamrater, som fingo vara
med om ett slikt nöje.

— Bara mina fotter varit bra! Bara mina fotter varit
bra, så kunde också jag suttit där på hästryggen i brinnande
galopp. Det är bra svårt att vara så ung som jag och vara
krympling, tänkte han sorgset.

Nu syntes hela vänstra flygelns rytteri komma
stormande. Det ryska, som stod uppställdt bakom skansarne
gjorde en svängningsrörelse och galopperade mot det. Ett
ögonblick syntes ett kaos af hästar och ryttare. Lansarnes
och värjornas stål blänkte i solskenet. Dammet hvirflade
högt. Ingen kunde veta hvem som skulle vinna. Men så
med ett tag löste de ryska leden upp sig och flydde,
förföljda af svenskarne mot norr, alldeles förbi den skogshöjd
där Hård och Göran befunno sig.

Under skrik och tjut rusade ryssarne förbi. Men de
svenske ryttarne hunno upp dem, klappade dem i hufvudet
och nacken med värjspetsarna, stucko dem med pikarne i
sidorna och fällde dem till marken. Väl en half mil jagade
de dem så.

Göran stallknekt var förtjust. Han hade aldrig trott
att krig kunde vara så trefligt. Han kände sig stolt öfver
att vara svensk och tyckte sig man att kunna jaga hur
många ryssar som helst på flykten.

I detta ögonblick syntes fotfolket rycka an mot fienden.
I täta led gingo de fram, man vid man. En salfva dånade
och några kompanier störtade fram och togo ett par skansar.

Nu förbereddes tydligen en allmän stormning.
Bajonetterna blixtrade hotfullt i solskenet. Anförarne syntes
rida fram och tillbaka för att ordna regementena till anfallet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free