Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin rörelse, var han likväl ännu ond på denne. I häftig,
sårande ton framförde han sitt uppdrag, hvarpå han svängde
om hästen och red därifrån. Men han hade icke kommit
långt, då samvetet slog honom. Han kände nogsamt på
sig, hur viktig stunden var för kungen, hären och landet
och han ville därför icke som ovän skiljas från sin kamrat.
Raskt vände han om och red tillbaka till Lewenhaupt samt
räckte honom handen:
— Vi måste nu gå mot fienden. Gör kungens tjänst
som en ärlig man och låt oss från denna stund vara vänner,
yttrade han försonligt.
Lewenhaupt blef rörd och gengällde handtryckningen.
— Jag skall göra mitt bästa, svarade han.
— Jag tviflar icke därpå, general.
Men Lewenhaupt var ännu tveksam om han verkligen
nu genast, så som hären var uppställd, skulle angripa.
— Skall jag nu strax gå lös på fienden? frågade han.
— Ja, nu strax.
— Nå, i Jesu namn då. Gud stå oss nådeligen bi,
svarade han och gaf befallning till anfall.
Tropparne satte sig i rörelse. Fyra tusen hjältar
tågade mot de ofantliga fiendeskarorna. Genast började dessas
kanoner spela och åstadkommo förfärliga luckor. Men
ingenting kunde hejda dem. Alltjämt rusade de framåt med
oemotståndligt raseri. Och snart voro de försvunna och
uppslukade af de ryska massorna.
Från alla håll omgåfvo dessa den lilla svenska skaran.
Med förtviflan i hjärtat, utan hopp om seger, kämpade de
svenske knektarne. Trängseln blef förfärlig. Från alla
sidor stormade fienden mot dem. Det ena regementet efter
det andra fäktade i döden och stupade nästan till sista man
hellre än att fly. Men det visade sig omöjligt att motstå
fiendens öfvermakt. Steg för steg trängdes svenskarne
tillbaka. Kompanier skildes från hvarandra, omringades,
nedhöggos eller togos till fånga. Ordningen höll på att
upplösas. Lewenhaupt, Sparre och för öfrigt alla officerare gjorde
hvad göras kunde, men förgäfves. De svenskes leder sviktade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
