- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
188

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blicken, draga sig undan, förstod han att nederlaget var
gifvet, Med tårar i ögonen gaf han Göran befallning att köra
tillbaka till lägret.

Denne lät icke säga sig detta två gånger. Öfverlycklig
smällde han på hästen, så att denne satte af i galopp.

— Ahå! Så brådt ha vi ej. Kör du i traf. Vi
behöfva ej komma före soldaterna, yttrade Hård, och Göran
måste något lugna sina upprörda känslor.

Fram på eftermiddagen uppnåddes lägret.
Besynnerligt nog hade ryssarne slutat upp med att förfölja.
Antingen vågade de ej eller också fruktade de ett bakhåll.

I närheten af lägret fick kungen syn på Hårds vagn.
Under hela slaget och trots de förfärliga smärtorna, som
den våldsamma skakningen förorsakade honom, hade likväl
ingen hört det minsta ljud af klagan från hans mun. Men
nu när han fick se vagnen, yttrade han stönande:

— Hjälp mig af hästen och in i vagnen.

Kruse och Hultman buro kungen från hästen till
vagnen och där satt nu Karl den tolfte vid den unge fänriken
Hårds sida.

Hård betraktade honom sorgset. Kungen hade slutit
ögonen och det såg ut som om han sof. Kinderna voro
betäckta med smuts och damm, händerna blodiga i följd af
att han sökt stilla blodflödet från foten. Hård trodde att
han svimmat, men plötsligt slog kungen upp ögonen och
såg på fänriken.

— Hvad heter du? frågade han.

— Hård, ers majestät.

— Hvarför sitter du här? Är du sårad?

— Nej. Men jag kan icke gå. Jag har frusit fotterna
af mig.

— Jaså. Då är du kanske densamme, som jag
träffade på här om dagen i en vagn.

— Ja, ers majestät.

— Nå, då slapp du ju vara med om den här affären,
yttrade kungen.

Och åter framträdde det underliga leendet på hans läppar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free