Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att lämna den tyngsta trossen kvar, utdela hästarne ät
fotfolket och åt hvarje soldat så mycket proviant och
ammunition, som han bekvämligen kan föra med sig; sedan
föreslår jag att det öfriga brännes och att ers majestät så fort
som möjligt skyndar att rädda sig själf och tropparne.
Inom kort ha vi nog fienden öfver oss.
Lewenhaupt tystnade och betraktade kungen. Denne
bet sig i läppen och stirrade mörk framför sig. Rådet
hade tydligen ej behagat honom. Den åtgärd, som
Lewenhaupt föreslog, var nämligen densamma, för hvilken kungen
förut så strängt tadlat honom, då han företog den. för att
rädda hären vid Lisna. Nu kändes det förödmjukande att
själf behöfva vidtaga samma sak och därmed erkänna sig ha
haft orätt. Detta kunde Karl den tolfte aldrig förmå sig till.
Efter att ha suttit tyst en stund, yttrade han kort:
— Jag skall tänka på saken.
Hvarpå han afskedade Lewenhaupt.
Men kungen behöfde icke länge betänka sig. I sin
envishet hade han redan afgjort saken. Trots nederlaget,
trots fiendens närhet och den trängande nödvändigheten
att skynda undan så hastigt som möjligt, skulle hela den
skrymmande, hindrande trossen och de, då krut saknades,
onyttiga kanonerna med. Hellre än att erkänna sig ha
haft orätt, minskade kungen härens utsikter till räddning.
Han gaf befallning att trupperna med all tross och alla
kanoner skulle draga sig utefter Worsklafloden ned mot
Dnieper, hvilken han hoppades kunna öfvergå, innan fienden
hunnit upp honom.
Och med flygande fanor och klingande spel tågade
den slagna svenska hären bort från lägret vid Pultava.
Framför trupperna färdades kung Karl i en vagn
tillsammans med Mazepa. Och så drogo de båda lyckoriddarne
och äfventyrarne, den gamle kosackhetmanen och den
svenske ynglingen mot nya öden i turkarnes länder.
Tidigt följande morgon nådde hären en liten by invid
Worsklafloden. Där beslöts att rasta några timmar.
Trupperna, som efter slaget föregående dagen oafbrutet varit i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
