Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kungen betraktade honom förvånad.
— Ja, snart ha vi fienden öfver oss. Jag tänkte af
ers majestät utbedja mig förhållningsorder om den
stundande striden, yttrade han.
— Är generalen då så säker att det blir strid?
— Jag tyckte att ers majestät i krigsrådet nämnde, att
vi skulle stanna här och försvara oss.
— Det var då, det, men sedan har jag undersökt
sinnesstämningen bland trupperna. Den är icke den bästa.
De äro modlösa och vilja blott komma öfver floden.
— När trummorna gå, skola de nog inställa sig under
fanorna, menade Creutz.
— Hm! mumlade kungen.
— Men kanske ers majestät tänker lämna hären och
rädda sin egen dyrbara person?
Kungen svarade ej.
— Om ers majestät tillåter, så skulle jag vilja
framhålla...
— Säg ut!
— Ers majestät må förlåta mina ord, men det skulle
kanske af fienderna uppfattas som en feghet.
— Huru! En feghet. Det är kanske det enda sättet
att rädda riket och hären, svarade kungen, på hvilken
Lewenhaupts ord, utan att han velat visa det, likväl gjort ett
starkt intryck.
Creutz fortsatte att disputera med kungen. Han visste,
att det säkraste sättet att få kungen att gå in på
någonting, var att motsäga honom. Och hur han pratade,
lyckades det honom äfven till slut. Kungen gick i fällan.
Kanske hade han också kommit på andra tankar efter
Lewenhaupts besök.
— Säg till generalerna, att jag beslutat lämna hären
med ett ringa följe och i natt gå öfver floden! afslutade
han samtalet.
Creutz bugade sig och gick ut.
— Nå, Gud vare lof! tänkte han, i det han glad i hågen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
