Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De få troppar, som kungen befallt skola följa honom,
betraktades med afundsamma blickar och omringades af de
öfriga. Valkade näfvar möttes i trofasta handslag till ett
sista afsked. Från alla håll hördes utrop som: När du
kommer hem, se till mitt torp!... Hälsa min gumma och
mina barn!... Tag vara på min gosse och min gamle
far...
Och väderbitna krigare lofvade att göra allt hvad de
kunde, om de väl kommo hem, hvilket likväl icke var så
alldeles sannolikt.
— Kanske återkommer du förr än jag, antingen
utväxlad eller som flykting och gör mig då samma tjänst!
svarade mången af dem, som skulle tåga bort.
— Ja, ja, mumlade de kvarblifvande, medan de
misstroget skakade sina hufvuden. Åh nej, ha vi en gång
skickats bort till Sibirien, är det nog icke så lätt att komma
därifrån, tänkte de.
Löjtnant Kruse, som äfven blifvit kommenderad att
åtfölja kungen, hade gått för att söka upp sina vänner och
taga farväl af dem. Han fann dem vid den del af trossen,
som ännu icke blifvit uppbränd. Hård satt på en tältstol
och stirrade dystert framför sig, Buss låg på marken och
sof. Kulan, som han fått i ryggen, hade icke blifvit uttagen,
ingen vård hade han åtnjutit, såret hade förvärrats och
feber inställt sig. Bekymrad betraktade Kruse vännens
glödande ansikte och kände på hans heta panna.
— Hur är det med honom? frågade Kruse och pekade
på Buss.
— Dåligt, svarade Hård och skakade på hufvudet.
Under natten var han tämligen bra, men allt sedan denna
brännande sol börjat lysa, har han legat i feber.
— Och du har icke försökt skaffa honom någon hjälp?
— Hvad skulle jag göra. Jag hade litet vatten,
hvarmed jag blötte en trasa och lade på hans hufvnd, men
hvad hjälpte väl det! Ingenting.
— Och du har ej tillkallat någon fältskär?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
