Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Har icke kunnat få fatt i någon. All ordning är
ju upplöst och hvar och en tänker ju blott på sig själf.
För öfrigt mena de väl, att de, som dött eller hålla på att
dö, äro de lyckligaste. Och däri ha de kanske inte så
orätt.
— Icke så dystra tankar, Hård. Vi blir nog utväxlade,
ska du se. Vore jag icke kommenderad, skulle jag följa
med er i stället för att lämna hären.
— Skatta du dig lycklig att du får följa kungen.
— Hvem vet, hvilka öden vi gå till mötes hos turkarne.
Och kanske förresten vi bli upphunna och tillfångatagna,
innan vi hinna dit... Men nu skall jag söka rätt på en
fältskär, som kan gifva Bussen vård, yttrade han i det han
aflägsnade sig.
Några minuter därefter vaknade unge Buss och stirrade
omkring sig med feberglödande ögon.
— Hvem var det, som nyss var här? Jag tyckte
någon talade.
— Det var Kruse.
— Jaså. Skulle varit roligt att träffa honom.
Hvarför gick han?
— Han håller på att söka rätt på en fältskär, som kan
lämna dig vård.
— Nå, det var snällt af honom. Då får jag alltså
träffa honom. Jag trodde nästan, att han lyckats fly öfver
floden.
— Nej, det har han icke gjort, men han kommer nog
att fara öfver den ändå.
— Hur så?
— Han har blifvit kommenderad att följa med kungen.
— Har han!
Buss satte sig häftigt upp och stirrade på Hård. Ett
bittert leende drog öfver hans drag.
— Ja, han har då alltid tur, den Krusen, mumlade
han och lade sig åter ned på marken.
Om en stund kom Kruse tillbaka med en fältskär.
Denne kände Buss på pulsen, brummade någonting, lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
