- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
207

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Snarare liten än stor, något fyllig, med en liten
uppnäsa och de vackraste blå ögon.

— En tämligen allmän beskrifning på hvilken svensk
prästgårdstös som helst.

— Visst icke. En sådan flicka som hon finns icke i
hela Östergyllen.

— Nej, naturligtvis. Hur skulle väl det vara möjligt,
inföll Kruse leende.

— Ja, och så heter hon ju Ingrid Eriksdotter förresten...
Ingrid! Är det icke ett vackert namn, du?

— Hm! Jag vet icke.

— Jo, det är det... Men lofva mig nu, när vi kanske
för sista gången se hvarandra, att lämna fram det här till
henne och hälsa från mig.

— Det skall jag göra, svarade Kruse och tryckte varmt
vännens hand.

— Och säg henne, att jag blifvit fången i Ryssland,
men att jag kanske blir utväxlad om några år.

— Hon har då lofvat att vänta på dig?

— Ja, det har hon. Och det gör hon nog, svarade
Hård.

Kruse tänkte säga någonting, men bet sig i läppen och
teg. Han ville icke gjuta någon misstro i vännens
hoppfulla sinne. Icke trodde han just mycket på kvinnorna och
deras trohet, men ändå... den där lilla prästgårdsflickan
ifrån Östergötland, som hade så vackra blå ögon och ett
hår, som glänste som solstrålars guld, kanske hon var af
annat slag än dem han träffat på, kanske hon ändå skulle
vänta. I alla händelser var det lyckligast för Hård att han
trodde det.

Aftonen kom och skymningen svepte in trakten i ett
dunkelt skimmer. Från floden uppsteg en lätt dimma. Här
och där glimmade eldar, vid hvilka de trötta knektarne
kokade sin mat, men de flesta irrade omkring utmed
stranden i fåfängt hopp att finna något sätt att komma öfver
floden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free