- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
210

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Kanske du icke tänker fara med oss? frågade hon
skyggt.

Mitja teg. Men unge Buss slöt henne i sin famn och
kysste henne än en gång.

— Se så, skynda dig nu. Om någon tid kanske jag
ser dig åter, yttrade han ansträngdt och sköt Mitja mot
väninnan.

Och gråtande, med dröjande steg aflägsnade sig Mitja.

Men Buss kastade sig ned på marken och bet ihop
tänderna för att kväfva utbrottet af sin sorg. —

Natten hade fallit på. Mörkret låg tungt öfver
Dnieperstranden, men ännu sysslade man där vid lyktor och bloss
med anordningarna för kungens affärd.

Två långa båtar, som man sammanbundit med starka
tåg, gungade vid stranden, och på dessa var ställd kungens
vagn med två hjul i hvardera båten. Kista efter kista,
innehållande kansliets handlingar, massor af mynt, bordsilfver
och andra skatter buros ned och fördes ombord på pråmar.
Kungen själf satt på en stol invid stranden och samtalade
med några högre officerare. Till och med nu i detta
sorgliga ögonblick gled det underliga leendet då och då öfver
hans läppar. Det var som om han trots allt icke kunnat
till fullo inse den ödesdigra belägenheten, hvari han själf
och hären råkat, utan ännu alltjämt hoppades, att hans
soldater skulle blifva räddade.

Ändtligen, strax före midnatt, var allt färdigt till
affärden. Kungen räckte ut handen och tog afsked af
officerarne. Hos många syntes tårar rulla ned för de väderbitna
ansiktena vid tanken på att de nu kanske för alltid skulle
skiljas från den konung, hvilken de så länge följt till seger
och under alla möjliga faror och äfventyr.

Tyst tryckte kungen hvar och en af de omgifvande
officerarnes händer, medan de, som blifvit beordrade att
följa honom, stodo på något afstånd i stram hållning.
Bland dem voro generalmajorerna Sparre och Lagerkrona,
generalkvartermästaren Gyllenkrook samt några andra bland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free