- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
212

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfverstarne, och af de högre kansliherrarne Grothusen och
Müllern.

Den siste officerens hand hade kungen tryckt. Båren
fördes fram och under djup tystnad bars kungen ned till
stranden, medan officerarne följde efter.

Just som han skulle föras ombord, skyndade
Lewenhaupt fram till honom.

— Hvad är det, Lewenhaupt? frågade kung Karl med
en ovanligt vek stämma.

— Allernådigaste herre, ännu en bön! yttrade
Lewenhaupt rörd. Jag är en fattig man. Men kommer mig
något vid, så ber jag ers majestät att icke låta min hustru
och mina barn gå med tiggarstafven.

— Er bön skall uppfyllas. Jag skall komma ihåg
dem, svarade kungen.

Så bars han ombord och in i vagnen. Tolf drabanter
fattade årorna och båtarne flöto ut på det vida vattnet.
Men på stranden stodo Lewenhaupt och de andra
officerarne och stirrade med tårfyllda ögon efter kungens
farkost.

Då denna försvunnit i mörkret, fattade Lewenhaupt
tigande Creutz under armen och drog honom med sig.

— Hvad skola vi nu göra? sporde Creutz.

— Jag vet ej. Nu i natten kunna vi ej få tag i
folket, men tidigt i morgon skall jag försöka att ordna det.

De begåfvo sig in i kungens öfvergifna tält, svepte in
sig i kapporna och lade sig på marken. Efter en stund
hade Creutz somnat, men ännu en lång stund låg
Lewenhaupt vaken och stirrade tankfull ut i mörkret.

I gryningen vaknade Creutz och väckte genast
Lewenhaupt, som sof tungt.

— Huru! Är det redan morgon? frågade denne
yrvaken och gnuggade sömnen ur ögonen.

— Ja, det börjar redan ljusna.

— Nå, då få vi i Guds namn söka få tropparne i
ordning. Kanske vi ändå i dag kunna ledsaga de fleste öfver
Worsklafloden. I så fall kunde det vara utsikt till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free