- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
214

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lewenhaupt teg och försjönk i funderingar. Att i
härens nu varande belägenhet söka vinna något med strid
föreföll honom nästan hopplöst. Åtminstone måste han
först veta fiendens villkor. Kanske, om dessa voro hårda,
kunde han rycka upp knektarna ur deras modlöshet och
få dem att försvara sig. Men framför allt gällde det att
vinna tid, så att kungen fick tillräckligt försprång.

— Generalen skall taga öfverste Düker med sig och
rida tillbaka till Menschikow och förhöra sig om villkoren,
yttrade Lewenhaupt.

Creutz och Düker sprängde iväg. Framkomna till
ryska lägret sökte de genast upp general Menschikow.

— I han kommit för att taga kännedom om villkoren
för dagtingan, förmodar jag, yttrade Menschikow, då de
två svenske officerarne nalkades.

Creutz svarade ej genast direkt, Han ville ej visa sig
för angelägen att få veta dem, utan i stället till och med
söka skrämma den ryske generalen för att få dem så
lindriga som möjligt.

— I ären väl något till modiga nu öfver den lycka,
som I nyligen haft, yttrade han stolt. Men jag skall säga
generalen, att ännu finnes kärnan af svenska hären kvar.
Om därför icke hederliga villkor bjudas oss, skolen I snart
förnimma, att I icke hafven barn att göra med.

Menschikow bugade sig. Om af artighet mot den
öfvervunna fienden eller af ironi öfver dess vanmakt kunde
Creutz ej fullt afgöra. Blodet steg honom åt hufvudet och
han höll just på att utbrista i häftiga ord, då Menschikow
yttrade:

— Att I icke ären barn, det ha vi sannerligen förut
nogsamt förnummit. Och vi vilja därför så mycket hellre
skona dessa käcka krigare, hvilka råkat i en sådan
belägenhet, att någon hjälp eller räddning icke mera finnes.
Hvarje förståndig mänska kan ju se, att I ären helt och
hållet i våra händer. Om I viljen fäkta, så kan det väl
kosta oss en hop människolif, men det akta vi föga och I
ären likväl förlorade hvarenda man. Men det är för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free