- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
215

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att undvika onödig blodsutgjutelse, som min herre tsaren
föreslår er skälig dagtingan.

— Hvilka villkor bjuder han då?

— I skolen gifva eder alla till krigsfångar, aflämna
alla vapen och förråd, men hvarje man behålla sina kläder
och sin enskilda egendom. Däremot skola zaporoger och
andra upprorsstiftare utan undantag utlämnas.

Creutz tyckte villkoren voro hårda och nesliga. Att
aflämna alla sina vapen, fanor och segertroféer tyckte han
vara en skam utan like. Men ryssarne kunde väl ej
förmås att gå in på mindre. I synnerhet som svenskarne
behandlat dem på samma sätt vid Narva.

Emellertid ville han i enlighet med Lewenhaupts
uppmaning söka vinna så mycket tid som möjligt.

— Jag kan icke här på stället själf afgöra om dessa
villkor skola antagas eller ej, utan måste därför rida
tillbaka för att rådgöra med general Lewenhaupt om saken,
yttrade han efter att en stund ha stått försjunken i tankar.

— General Lewenhaupt må göras först underrättad
om saken, men generalen stannar själf kvar här, svarade
Menschikow.

— Huru! brusade Creutz upp.

— Som jag säger. Generalen stannar här.

Creutz bet sig i läppen och teg. Han insåg, att han
var fånge.

— Men adjutanten där må gärna rida och delgifva
general Lewenhaupt villkoren. Dock må han på samma
gång underrätta generalen om, att vi under inga
omständigheter komma att slå af det bittersta på dem, återtog
Menschikow och pekade på öfverste Düker.

Det blef så. Düker begaf sig i väg och Creutz stannade.

Menschikow lämnade honom med en bugning, sedan
han först gifvit några kosacker befallning att noga bevaka
den svenske generalen. Creutz latsades ej märka det utan
begynte tyst promenera fram och tillbaka, uppmärksamt
iakttagande folk och vapen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free