- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
216

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Plötsligt såg han till sin förvåning en skock på en tio
stycken svenskar komma mot ryska lägret. I början trodde
han att de blifvit tillfångatagna af kringströfvande kosacker,
men några sådana kunde han ej se till. Då förstod han.
Det var icke några fångar. Det var fega öfverlöpare. Han
betraktade skarpt de svenske knektarne, som tydligen
skämdes och sökte undvika hans blick. Så spottade han ett
tagåt dem och vände dem ryggen.

Men han hade icke gått lång stund, förrän samma
öfverraskning mötte honom igen. Åter såg han svenskar,
ett helt tjog, men denna gången voro de omgifna af kosacker.
Det var svenska soldater, som rymt men blifvit
tillfångatagna.

Och stund efter annan kommo hopar antingen som
öfverlöpare eller som fångar.

— Svenskar! Svenskar! ropade Creutz sorgsen mot
dem. Och de svenske knektarne sänkte sina hufvuden
och skämdes.

Timme efter timme gick Creutz fram och tillbaka i
ryska lägret, noga bevakad af kosacker. Ingen Düker kom.

Menschikow blef otålig och skickade en kurir till
Lewenhaupt.

Så snart denne af Düker erhållit kännedom om de
villkor, som tsaren uppställt, sammankallade han genast
alla generaler och öfverstar och frågade dem om deras
mening, huruvida de trodde, att folket skulle låta föra sig
mot fienden.

— Vi och våra officerare skola nog göra vår plikt.
Men för manskapet kunna vi ej ansvara. Fruktan och
förvirring ha gjort dem alldeles oefterrättliga, svarade de fleste.

— Ta mig fan, om soldaterna komma att fäkta! De
skola kasta sina gevär så fort fienden nalkas, svor öfverste
Düker.

— Det var ett sant ord, menade de andra.

— Men vi skola höra efter bland dem. Om de lofva
att fäkta, skola de nog också göra det, inföll Lewenhaupt,
hvilken i det längsta ville tro godt om soldaterna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free