- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
218

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den Gud, som strängt utkräfver onödiga blodsskulder.
Jag har förut visat, att jag icke fruktar kulor eller krut,
så jag tror, att ingen kan förevita mig feghet, om jag för
att rädda våra lif och lemmar från att fruktlöst
tillspillogifvas går in på tsarens villkor.

Under tystnad hade officerarne åhört Lewenhaupts tal.
En och annan hade nickat bifall vid något ord, som
särskildt slog an på honom. Det var tydligt, att Lewenhaupt
uttalat tankar, som funnos hos dem alla.

Så blef då beslutadt, att svenska hären skulle gifva
sig fången åt ryssarne och utlämna sina vapen, sina fanor
och sina stolta segertroféer.

Hård hade lämnat sin vän Buss och spetade omkring
på sina käppar. Han visste att krigsråd hölls. Han kunde
icke tänka sig annat än att det var fråga om strid.
Visserligen voro knektarne ytterst modfällda, men de borde
väl lyda sina officerare, menade han.

Han stapplade framåt i den riktning, där han såg
generalerna stå församlade. Då märkte han, att massan
plötsligt upplöstes och att officerarne skyndade åt hvar sitt håll.

— Nu skall det ske. Godt! tänkte Hård.

Han mötte en kapten och frågade honom, hvilka
åtgärder, som vidtagits för den stundande striden.

— Strid! utbrast denne förvånad. Det blir så fan
heller någon strid. Generalerna ha beslutat att vi skola
gifva oss fångna och utlämna våra vapen.

— Hvad! Utlämna våra vapen! Men hvarför?

Kaptenen ryckte på axlarne.

— Folket är omöjligt. Det vill icke strida.

— Vill det icke. Hvilken skam, hvilken skam! ropade
Hård utom sig af harm och sorg.

— Det är intet annat att göra än att tat med lugn.
Nu är kalaset slut och vinet utdrucket, svarade honom
kaptenen och skyndade till sitt kompani.

Hård begaf sig, så fort hans stympade fotter kunde
bära honom, till sin vän för att meddela honom den
sorgliga nyheten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free