- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
221

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han torkade bort svetten från Buss’ ansikte och lyfte
på hans hufvud.

Buss slog upp ögonen och igenkände Hård.

— Du, du! Åh, hvilket elände! mumlade han.

— Men hvem har behandlat dig på detta sätt?
Bandaget är ju bortslitet och såret har gått upp, frågade
Hård.

— Ja, såret har gått upp och mitt blod rinner bort,
svarade Buss och betraktade kamraten med en egendomlig
blick.

— Men hvem har gjort det?

— Jag själf.

— Du! Men hvarför?

— Jag vill icke lefva längre. Jag vill icke bevittna
härens skam, jag vill icke utlämna mina vapen, jag vill icke
bli fången hos ryssarne.

— Ah!... Jaså därför, mumlade Hård.

Han förstod nu och han förvånades ej. Men fastän han
med beundran åsett, huru andra, vänner och
vapenkamrater, i deras ytterliga harm nedstuckit hvarandra, ville han
icke föreslå Buss detsamma. Därtill höll han dock lifvet
för kärt. Kanske vore icke allt hopp ute? Kanske skulle
de dock om några år till sist återse Sverige? I det längsta
ville han tro det och lefva. Och därför kunde han ej
heller tillåta att hans vän beröfvade sig lifvet.

Han plockade upp bindlarne och plåstren och begynte
förbinda Buss.

— Hvad gör du? frågade denne.

— Som du ser. Jag plåstrar om dig.

— Asch! Hvad skall det tjäna till! Jag vill icke lefva,
jag vill icke lefva! skrek Buss och ref åter bort dem.

Tålmodigt ordnade Hård dem på nytt.

— Tyst, Buss, och var still! Du skall lefva. Du är
alldeles för ung att dö. Och har du icke stupat i striden,
skall du icke falla för din egen hand.

Buss brummade några obegripliga ord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free