Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, men det är ju ett elände utan like, hviskade
Buss, där han stapplade fram bredvid Hård. Här lägga
vi, starka, präktiga, uthvilade krigare ned vapen för dessa
stackare, som äro så uttröttade, att man endast behöfde
blåsa på dem, för att de skulle ramla omkull. Det är ju
den upp- och nedvända världen.
Hård nickade dystert. Äfven han hade blifvit
ytterligt förvånad öfver de ryske ryttames eländiga utseende.
Men rundt kring höjderna, riktade mot den vapenlösa
svenska hären, visade de ryska kanonerna sina hotfulla
mynningar.
Och solen sjönk. På himmelen flammade det en stund
som strimmor af blod. Så kom mörkret och svepte in allt
i sitt svarta dok.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
