- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
225

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Käraste vän, hufvudet af!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilkens kula i ryggen ännu sitter kvar och därför ännu
ibland ansättes af feber och känner törsten svårliga bränna
i sin gom, samt den glade och häftige kapten Måns Höök,
mannen som, när blodet stiger honom åt hufvudet, kan på
det svåraste skymfa sin bäste vän, men ögonblicket
därefter, då vredesruset gått öfver, af uppriktigaste hjärta ber
honom förlåta.

Det var en dyster marsch mot Rysslands hufvudstad,
Moskwa, som den fångna svenska hären hade anträdt. Med
böjda hufvuden och grubblande miner redo officerarne och
främst bland dem Lewenhaupt, på hvilkens ärliga sinne
tviflet om att ha handlat rätt eller ej gång på gång gnagde.
Men knektarne svuro ve och förbannelse öfver detta
evinnerliga tågande. De ångrade nu, att de vid
Dnieperstranden icke djärft hade yrkat på att bli förda mot fienden,
utan i stället likgiltigt tigit eller smugit sig undan. Lika
gärna som att så här likt en pådrifven fårskock och till
åtlöje för fienden tåga fram genom Rysslands ödemarker
kunde de ha kämpat och stupat med bibehållen ära,
tyckte de.

Men steg för steg gick tåget framåt allt djupare in i
fiendeland och allt längre bort från Sverige.

— Har du något vatten i din flaska? Min gom
bränner som eld, frågade Buss.

— Nej, jag har ingenting, svarade Hård.

Buss vände sig till kapten Måns Höök.

— Hör nu kapten! Litet vatten åt en törstande själ!

— Vatten! Jag har icke sett till vatten på tre dar.
På dessa förbannade stepper finns ju hvarken floder eller
källor. Jag fångar upp några snöflingor och för öfrigt
suger jag på min tobak. Den kan ibland vara lika bra
som både mat och dryck.

Buss red ifrån honom för att uppsöka någon annan.
Vatten måste han ha till hvad pris som helst. Han kände
febern stiga inom sig, gommen brände, hela hans kropp
törstade efter vatten, så att han kunde bli galen. Hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free