- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
226

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Käraste vän, hufvudet af!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kamrater hade intet vatten, och att vända sig till någon af
manskapet ansåg han nedsättande för en officer.

— Jag tror, jag dör. Sannerligen jag står ut med
denna förfärliga törst. Jag kan knappast hålla mig längre
i rörelse, och jag fruktar att jag faller hvilket ögonblick
som helst, mumlade han.

— Hur är det, Buss? frågade Hård.

— Det är törsten, som ansätter mig så svårt.

— Men hvarför ber du icke någon kamrat hjälpa dig?

— Jag har ju bedt, men I hafven ju intet.

— Icke jag och ej heller kapten Höök. Men kanske
någon af manskapet har och kan dela med sig.

— Knektarne! Jag vill icke fråga dem därom.

— Hvarför det. På detta olyckliga tåg äro vi alla
kamrater och bröder, svarade Hård.

Buss betänkte sig några ögonblick. Han tyckte det
var skamset att vända sig till någon af knektarne. Men
slutligen segrade den svåra törsten öfver hans
betänkligheter.

Han red fram till närmaste knekt, som han såg bära
en flaska.

— Hör du, min vän! Skulle du kunna låna mig några,
droppar vatten? frågade han.

— Nej, min flaska är tom; men Ola där borta har
visst, yttrade knekten och pekade på en knekt några led
framför sig.

Buss red dit. Ola hade vatten i sin flaska, och i sin
nöd kunde Buss icke motstå begäret att tömma den till
sista droppen. Då han fann, att han druckit ur
alltsammans, kände han sig förlägen och bjöd Ola ett mynt i
ersättning. Men Ola sköt tillbaka hans hand.

— Nej, jag behöfver inga pengar, mumlade han
buttert och fäste flaskan vid remmen.

Buss kände sig som om han begått ett brott och red
skamflat bort ifrån honom. Men åter kände han törsten
ansätta sig. Det lilla han fått var som en droppe i hafvet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free