- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
229

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Käraste vän, hufvudet af!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Det ger jag fan. Jag mår illa, om jag icke ibland
får ge uttryck åt mitt lynne, svarade Höök.

Och så kunde han i nästa ögonblick begynna gnola
på en fransysk visa.

Tsaren hade skyndat före hären till Moskwa. Han var
utom sig af glädje öfver segern och svenska härens
tillfångatagande. Det enda, som i någon mån spillde
malört i bägaren, var att han icke också fått kung Karl
fast. Det skulle varit något till storartadt, att kunna fört
honom med i triumftåget och visat ryssarne denne fruktade
hjälte, som han besegrat. Men hufvudsaken var dock att
han slagit honom och beröfvat honom hans här. Nu kunde
ingenting längre hindra tsaren att fullborda sin
älsklingstanke: att göra den nyanlagda staden S:t Petersburg vid
Nevans mynning stor och stark. Nu hade han ändtligen
öppnat ett fönster åt Östersjön, och civilisationens friska
vindar kunde spela in öfver hans vidsträckta, så länge
tillbommade Ryssland.

Han hade beslutat att fira denna lyckliga och
betydelsefulla tilldragelse på det mest lysande sätt. Ett storartadt
triumftåg skulle hållas i Moskwa och, för att vidtaga
förberedelser härtill, hade han skyndat före hären och fångarne.
Svenskarne visste, livad som förestod dem, men togo saken med
bistert lugn; och då de nu i den mulna decemberkvällen lägrade
sig utanför Moskwas murar och sågo solnedgångens strålar
glänsa på de gyllene och grönskimrande lökkupolerna, tänkte
de föga härpå, men så mycket mera på Sverige, hemmet och
sina kära. Klart ljöd den luterska psalmsången i
vinterkvällen och många böner om hjälp och befrielse ur
fångenskapen stego upp mot den mörka vinterhimlen. Och
förvånade betraktade ryssarne dessa allvarliga män i de slitna
blå kläderna och lyssnade till de främmande melodierna.

Några dagar därefter skulle intåget ske. Under tiden
hade stadens invånare, män, kvinnor, gubbar, käringar och
barn i en oaflåtlig ström begifvit sig ut till lägerplatsen
för att beskåda de främmande gästerna. Smutsiga, trasiga,
med långa brokiga kläder och långt tofvigt hår och skägg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free