- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
230

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Käraste vän, hufvudet af!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kommo de och ställde sig med gapande munnar och
vidöppna ögon att betrakta de blå knektarne, om hvilka de hört
så förskräckliga saker. Somliga af dem medförde äfven
lifsmedel, som de för blanka silfverslantar sålde till
svenskarne.

En morgon uppställdes fångarne och fördelades i sex
olika afdelningar, ty genom stadens sex portar skulle
intåget samtidigt äga rum. Öfver hvarje port var rest en
triumfbåge, klädd med grankvistar och behängd med
flaggor och öfverallt på husen vid de gator, som passerades,
syntes väldiga taflor föreställande den ryska örnen
besegrande det nordiska lejonet, eller huru Phaëton, kung Karl,
som ville flyga för högt, brände sina vingar för österns sol
och störtade i djupet.

Det för svenskarne så nesliga tåget begynte. Först
fördes deras kanoner, deras fanor, standar och andra från
dem tagna segertecken. Ryssarne jublade af förtjusning,
då de sågo dessa synliga bevis på sin seger, och med harm
i hjärtat måste svenskarne åhöra alla deras skämtsamma
uttryck och se dem peka finger åt sig.

Därpå marscherade knektarne i täta led, så de lägre
officerarne och efter dem öfverstar och generaler. Sedan
kom tsaren sittande hög och stolt på en hvit häst, strålande
glad, blickande sig omkring, och öfverallt mottagen med
brusande jubelrop. Tåget afslutades med ryska trupper.

De förtjusta borgarne följde med svenskarne allt som
tåget skred fram. Somliga tillkastade dem hånfulla ord,
på hvilka de dock sällan erhöllo något svar. Endast kapten
Måns Höök kunde icke styra sin tunga, utan svarade dem
på rådbråkad ryska, så Iiård mången gång var rädd att
han skulle slitas i stycken. Men ryssarne, som egentligen
äro ett mycket godmodigt släkte, voro denna dag alltför
glada för att ha håg för någon blodsutgjutelse. I stället
inläto de sig i samtal med fångarne och fäste deras
uppmärksamhet på de för dem så förödmjukande bilderna.

— Se, så snällt det i kedjor fjättrade nordiska
lejonet låter sig ledas af en ryss, yttrade en borgare till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free