- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
231

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Käraste vän, hufvudet af!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kapten Höök och pekade på en tafla, som visade en
sådan bild.

— Visserligen är det bundet, oeh det är nog bäst för
ryssen, men det har dock ännu en sak fri, hvarmed det
skulle kunna slå honom på truten.

— Och hvad skulle det vara? frågade ryssen förvånad.

— Svansen, svarade Höök torrt.

Ryssen teg och vände sig förargad från honom.

Andtligen var tåget slut och de svenska fångarne
inkvarterades i de hus, som de fått anvisade åt sig. I en usel
hydda, hvars golf utgjordes af tillstampad jord och i
hvilkens väggar så stora springor funnos, att vinden ohehindradt
blåste in, befunno sig kapten Måns Höök, Hard, Buss och
några andra officerare. Förgäfves sökte Höök hålla humöret
uppe och lifva de andra med skämtsamma infall. Det var
omöjligt. Därtill voro de allför upprörda öfver den skymf,
svenska hären nyligen genomgått. Harmen öfver skammen
att likt missdådare, utsatta för hopens begabbelse och utan
att kunna lyfta ett finger till försvar, ha blifvit förda efter sina
egna kanoner och fanor, rasade i deras bröst. Dock sutto
de tysta. Det var nästan som om de skämdes för
hvarandra och icke ville säga allt, hvad de hade på hjärtat.

Slutligen fann kapten Höök tystnaden tryckande och
begynte svära.

— Vid alla underjordens röda djäflar, detta skall tsaren
få betala Sverige för. Komma vi någonsin ut ur detta
land, skola vi sätta upp en ny här och storma in i hans
länder, bränna byar och städer, hugga ned de ryska
hundarne, taga från tsaren hans eröfringar och tvinga honom
till den mest förödmjukande fred, om vi icke rent af ta
och afsätta honom.

— Tyst, Måns Höök! Någon rysk officer kunde höra
dig och då vore ditt lif icke mycket värdt, uppmanade den
försiktige Hård.

Men Höök brydde sig ej om hans ord. Han hade
riktigt kommit i tagen och fortfor att domdera och svära.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free