- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
235

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Käraste vän, hufvudet af!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han, trots att han kämpat och lefvat som den simplaste knekt,
likväl alltid först och främst tänkt på sig själf.

Kapten Måns Höök visste icke hvad han skulle svara.
Från den synpunkten hade han knappast sett saken. Han
hade i för många fälttåg följt kung Karl och känt sin
kärlek och beundran för honom alltjämt ökas och icke som
Hård, hvilken nyss kommit till hären, där hemma i Sverige
på nära håll sett det tilltagandet eländet och hört det dofva
bruset af ett växande missnöje. Utan att reflektera öfver
hans planer och det mer eller mindre berättigade hos dem
hade han följt kungen på alla hans irrfärder, varit belåten
med sitt äfventyrliga lif och knappast kunnat tänka sig
något annat.

— Men ser du, med tsaren är det raka motsatsen,
återtog Hård. Han tänker, som jag nyss sade, alltid först på
sitt lands väl. Därtill lär det vara en begåfvad och
kunskapsrik herre, och fastän han är var fiende, väl väid att
göra bekantskap med. Och vore jag som du, skulle jag gå
till hans gästabud i morgon. Det lär du väl för öfrigt också
bli tvungen till, då generalen befallt det.

Kapten Måns Höök brummade någonting och fortsatte
sin promenad.

Men hur Hård pratade, lyckades han till sist öfvertala
kaptenen, och själf insåg Höök, att det icke kunde gå för
mindre, ty fastän svenskarne voro fångar, var dock bandet
mellan öfver- och underordnade ej sprängdt, utan lydnad
rådde ännu.

Dagen därpå ägde tsarens gästabud rum. Vid
middagstiden samlades de inbjudna i slottets salar, ryssarne
öfvermodiga och visande en bullrande glädje, svenskarne tysta,
somliga med ett sken af artighet, andra knappt
tillbakahållande sin harm.

Tsaren visade sig omgifven af sina förnämsta generaler.
Ung, ståtlig med ett drag af strålande lifsglädje öfver sitt
sinnliga ansikte trädde han in i salen. De skäggiga ryssarne
bugade sig till golfvet och äfven svenskarne hälsade honom.
Tsaren pratade lifligt med here af generalerna och tycktes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free