- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
236

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Käraste vän, hufvudet af!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bemöda sig om att visa så artiga och fina maner som
möjligt. Han lade tydligen an på att framstå för de svenske
herrarne som en väluppfostrad europeisk furste och icke som
en rå barbar. Och det lyckades honom också. Själfve
grefve Piper kunde icke återhålla en känsla af sympati för
denne ståtlige man med de lifliga bruna ögonen och det
kraftiga hufvudet, hvilken visade sig så intresserad af allt,
som rörde statsangelägenheter och så hemmastadd i många
saker utom krigskonsten. Och med en suck tänkte den
gamle grefven på hur olika Sveriges och härens öde skulle
blifvit, om det på tronen haft denne praktiske, omtänksamme
man och ej den envise drömmaren kung Karl. Och han kunde
icke neka för sig, att ej tsaren hade rätt, då han för honom
erkände, att han visserligen börjat kriget orättvist, men att
han, då svenske kungen i sitt öfvermod förkastade alla
anbud till fred och förlikning, slutligen fått på sin sida Gud,
rättvisan och segern.

Man slog sig ned kring några stora bord och måltiden
begynte. Med förvåning smakade svenskarne på de många
underliga, starkt lökkryddade rätterna och en och annan
kunde icke återhålla en grimas af obehag.

Tsaren såg det och skrattade.

— Jag tror vår ryska mat icke smakar er riktigt. Men
I borden väl icke vara kräsna. I han väl under sista delen
af fälttåget icke haft för god kost, yttrade han.

— Både vi och kungen ha mestjefvat på bröd och
vatten och det har bekommit oss väl och gjort oss starka att
vinna många segrar, svarade en af officerarne.

En skymt af missnöje flög öfver tsarens drag och det
blänkte till i de nötbruna ögonen. Från flere af ryssarne
hördes ett doft mummel. Het var icke angenämt att blifva
påminta om sina nederlag, och många väntade, att tsaren
skulle bryta ut. Men han låtsade om ingenting, utan
började ett samtal med Rehnskiöld, hvarvid han synbarligen
med djupt intresse utfrågade denne om kung Karls vanor.

Måltiden skred framåt. Allt flere rätter, den ena
underligare än den andra, buros in, allt flere bägare tömdes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free