- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
237

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Käraste vän, hufvudet af!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sorlet tilltog i styrka, skrattsalfvor dånade, kinder blefvo
heta, och ögon fingo glans. Tsaren själf var icke den minst
högljudde. Han drack gång på gång sina gäster till och
hans starka stämma ekade i salen. Redan steg rodnaden
på hans ansikte och ögonen glödde som i börjande rus.

Vid en af bordets äirdar satt kapten Måns Höök
tillsammans med några kamrater. De brydde sig ej om
ryssarne utan samtalade sins emellan. Flere af de ryske
officerarne hade försökt närma sig dem, men då de endast
fingo korta, kärfva svar, tröttnade de och vände sig från
dem.

Med rynkad panna smakade Höök på de ryska rätterna.
Den ena grimasen efter den andra flög öfver hans ansikte
och för att få bort den främmande, obehagliga smaken tömde
han bägare på bägare. Vinet steg honom åt hufvudet och
han kastade ursinniga blickar åt höger och vänster.

— Jo, nu tycken I, att I ären ståtliga, tänkte han. Nu
jublen I öfver att ha lyckats slå en utmattad och svulten
här, som hvarken hade skansar eller kanoner eller kulor
eller krut. Det var också någonting att triumfera öfver.
Men om blott kungen hade fört oss an! Om han icke
blifvit sårad! Då skulle generalerna icke tvekat. Då skulle
Rehnskiöld icke farit fram och tillbaka som ett yrväder, då
skulle icke Lewenhaupt marscherat på stället, då skulle...
ja, då skulle vi suttit där I sitten och I varit fångar.

Han blef allt ursinnigare och började slutligen tillkasta
de närmaste officerarne glåpord på tyska och ryska. Dessa
som föga förstodo hvad han sade, och hvilka för öfrigt, ju
mer ruset steg, blefvo allt vänligare, skålade med honom
och till och med omfamnade och kysste honom, hvilket
dock endast gjorde den gode kapten Måns Höök ännu mera
förtretad.

Måltiden var slut, men drickandet fortfor. Efter att en
stund mera för syns skull och af artighet ha deltagit däri,
aflägsnade sig de fleste af de högre officerarne. Endast
några af de yngre, bland dem kapten Måns Höök,
stannade kvar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free