Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Käraste vän, hufvudet af!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Festen blef allt vildare. Redan voro många rusiga, en
och annan skäggig ryss hade somnat i sitt hörn, andra
skålade med hvarandra under ömsesidiga vänskapsbetygelser.
Några unga flickor hade förts in i salen och själf satt
tsaren med en sådan på sitt knä under det han röd i ansiktet
och med blixtrande ögon tömde den ena bägaren efter den
andra.
Måns Höök betraktade förvånad det egendomliga
skådespelet. Tsaren, kejsaren, rusig som en trossknekt och
klappande och omfamnande en simpel bondflicka, medan han
sjöng en visa eller förtroligt pratade med sina undersåtar.
Det steg upp hos honom ett förakt för denne vilde
dryckeskämpe med den sinnliga munnen och den dånande stämman,
i allt så olik hans blyge, tyste, kvinnohatande och
vinföraktande majestät. Och det var icke långt ifrån, att han
stigit fram och sagt tsaren hvad han tänkte, midt i ansiktet.
Men han behärskade sig och satt vackert stilla på sin plats,
delgifvande i stället sina kamrater den harm, som glödde
inom honom.
Efter en stund tycktes tsaren ha tröttnat på drickandet.
Han steg upp, räckte flickan åt en officer och närmade sig
svenskarne. Då dessa sågo, att han kom till deras plats,
reste de sig upp och bugade sig. Endast Måns Höök blef
sittande och låtsade om intet.
Tsaren samtalade en stund med de svenske officerarne,
därpå vände han sig till Måns Höök och lade handen på
hans axel. Nu vågade denne icke längre sitta stilla utan
reste sig långsamt upp.
— Hvad tycker kaptenen om våra ryska fester? frågade
tsaren leende.
— Jag känner så litet till dem. De äro helt
annorlunda än våra, svarade Måns Höök kort.
— Hur så?
— Vi bruka icke dricka så mycket och där få inga
fruntimmerförekomma, ty hans majestät tycker icke om sådana.
— Nej, min broder Karl lär ju vara en mycket
underlig människa. Icke dricker han vin och icke förstår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
