- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
242

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Käraste vän, hufvudet af!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sorgliga öde. Att rådbråkas var ett fruktansvärdt straff,
som kunde komma den tappraste att blekna. Och dubbelt
värre var att ha en hämndgirig och rå ryss till bödel. Det
sätt, hvarpå ryssarne behandlat de vid Pultava
tillfångatagna zaporogerna, då de korsfäste dem och läto dem dö
under de gräsligaste kval, var ännu i friskt minne, och
det var därför med en rysning kaptenens kamrater tänkte
på, hvad som förestod honom.

Ett par dagar därefter blefvo några hundratal
svenskar, officerare och knektar, utkommenderade att åse kapten
Måns Hööks afrättning. Tsaren hade befallt så för att bland
fångarne sprida en hälsosam skräck och visa dem, hvad de
hade att vänta, i händelse de försökte rymma eller trotsade
hans makt.

Vintermorgonens himmel hängde mulen och dyster
öfver Moskwas kupoler och tak, då de svenska fångarne,
på alla sidor bevakade af ryska soldater, marscherade ut
till afrättsplatsen. Denna var ett vidsträckt torg, i hvars
midt stod hjulet, det fruktansvärda tortyrredskap, som
väntade den stackars kaptenen för hans förolämpning mot
tsaren. Med harmsna blickar betraktade svenskarne det
hemska instrumentet. Det var dock en för stor skymf att
behandla en svensk krigare och officer på detta upprörande
sätt. En våldsam vrede steg upp i deras bröst. Nu, som
så många gånger förut efter dagtingan, förbannade de den
stund, då de frivilligt gifvit sig till fånga vid
Dnieperstranden, i stället för att modigt och ärofullt kämpa och,
om ej seger vunnits, stupa till sista man.

Men all den vrede och harm, som rasade i deras bröst,
hjälpte dem intet. Tysta och overksamma måste de stå där
och åse kamratens lidanden, och så snart någon gaf sina
känslor uttryck genom ett harmset ord, tillrättavisades han
genom en kolfstöt och ett hotfullt rop. Bäst att hålla sig
still. Under alla omständigheter förmådde de ingenting
uträtta mot de beväpnade ryssarne och enda följden blefve,
att de finge undergå detsamma.

Blek, men med stadig gång och ett drag af järnhård

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free