- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
243

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Käraste vän, hufvudet af!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

beslutsamhet tryckt på sin panna nalkades kapten Måns
Höök, omgifven af sina bödlar.

Ett doft mummel hördes från svenskarnes skaror.
Kaptenen hälsade dem med en rörelse på hufvudet, och ett
svagt leende drog öfver hans läppar. Ännu skymde de
kringstående tortyrredskapet för hans blickar. Kanhända
var det, emedan han trodde sig skola afrättas med ett hugg
af bilan, som han gick så stadigt och då och då lugnt
växlade några ord med den svenske fältprästen vid sin sida.
Men knappt hade han passerat genom svenskarnes leder
och fått syn på det ohyggliga hjulet, förrän han vacklade
till, krafterna tycktes öfvergifva honom, och han var nära
att segna till marken. Han grep prästen i armen och
hviskade till honom:

— Bed till Gud, att jag icke må förtvifla i denna
förfärliga stund.

Men därpå bemannade han sig och stämde upp en
psalm, hvari de svenska fångarne deltogo. Då psalmen
var slut, tryckte han prästens och några af officerarnes
händer. Sedan höjde han hufvudet och yttrade med fast
och klar röst:

— Kamrater, farväl! Mitt lif är slut. Jag är dömd att
rådbråkas; men jag skall visa dessa ryska hundar, hur en
svensk krigare vet att dö.

— Farväl! Måtte Gud styrka dig och ge dig mod,
svarades hundrastämmigt från svenskarne.

De ryska bödlarne skyndade fram och grepo honom.
Instinktmässigt gjorde kaptenen en rörelse till motstånd,
men inom ett ögonblick var han utsträckt på hjulet och
fastbunden vid händer och fotter. Han slöt ögonen och
begynte åter fastän med svagare stämma att sjunga en
psalm.

Bödeln, en rysk soldat med rått utseende, började sitt
arbete. Med en järnstång riktade han ett slag mot fångens
öfverarm för att krossa den. Men han var så klumpig i
sina rörelser, han tycktes ej fullt nykter och bar sig så
fumligt åt, och dessutom var tortyrredskapet af så gammal

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free