- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
248

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Genom ödemarker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kruse, som red bredvid sin nyförvärfvade väns, kapten
Johan Rensel, sida.

Det var några månader före den ohyggliga
rådbråkningen i Moskwa. Kung Karl och Mazepa med sina
fåtaliga skaror hade lyckligt kommit öfver Dniepern och
voro på väg mot Turkiet. Ett öde land tågade de igenom.
Iuga byar funno de, inga skogar, intet vatten, endast en
vidsträckt slätt, på hvilken ej sågs något slut. Den ringa
proviant, som medförts, hade tagit slut och folket med
kungen ledo svårt af hungern. Endast Mazepa och hans
zaporoger redde sig någorlunda bra. Då de i brist på
bränsle ej kunde steka köttet af de stupade hästarne,
generade de sig ej för att äta det rått. De stoppade det mellan
sadeln och hästryggen, galopperade så en stund på det för
att få det mört och tyckte sedan, att det smakade ganska
godt. Men trots sin starka hunger kunde de svenske knek-
tarne ej förmåsig att göra på samma sätt. De ansågo
sådan spis ovärdig en kristen människa och vände sig med
afsky därifrån.

Tyst skred tåget fram genom öknen. Allt buller, all
krigsmusik voro strängeligen förbjudna för att icke ljudet
däraf skulle väcka de förföljande ryssarnes uppmärksamhet.
Dystra och modlösa, utmattade af hungern, hettan och
mödorna följde knektarne sin kung, som ensam bland alla
trots sitt svåra sår, trots nederlagets olycka, trots den skymf-
liga flykten likväl föreföll lugn och full af hopp som
alltid.

— Bagatell! En liten malheur, som lätt skall
repareras, svarade han generalerna, då de talade om orsakerna
till nederlaget.

Men knektarne och officerarne tviflade på, att den lilla
malheuren så lätt kunde hjälpas. De flesta af deras
kamrater voro i fångenskap i Ryssland, och dag för dag smälte
deras fåtaliga skara samman. Vid hvarje nattläger
somnade män, som sedan på grund af sår och sjukdom icke
mera förmådde resa sig utan blefvo ett lättfånget byte för
kringströfvande vilddjur och de efterföljande ryssarne. Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free