- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
254

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Genom ödemarker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äfven om han skulle läcka, få vi väl ösa. Floden är icke
så bred att vi icke kunna taga oss öfver med den här.

— Men hästarne då? frågade Kruse.

Åter log Dmitri.

— Dem binda vi i aktern, och sedan simma de
efter oss.

Med sämre farkost hade Dmitri färdats på Dnieperns
böljor, så att den här gamla, nästan uppruttna båten tvekade
han ej att använda; men Kruse fann det betänkligt att
anförtro sitt lif åt ett sådant uselt skal. Dock, det var
ingenting att göra däråt. Någon annan båt kunde de icke få,
hvarför de måste taga den sådan den var.

De gingo ned till stranden och togo båten i
betraktande. Det var en lång, flatbottnad, tämligen bred farkost
af ökstockstyp och så gisten, att hål syntes mellan borden,
där den låg till hälften uppdragen på land.

— Och den där tror du verkligen skall kunna bära oss
öfver floden? frågade Kruse, som åter började anfäktas af
tvifvel.

— Ja visst. Den bär godt, svarade Dmitri och log.

Han gick utefter stranden. Här och där böjde han
sig ned och tog en knippa vass och gräs som han knådade
tillsammans med dy och lera.

— Hvad skall du ha det där till? frågade Kruse, som
intresserad åsåg hans arbete.

— Naturligtvis för att täta båten. Gör du på samma
sätt.

Nu förstod den svenske löjtnanten. Det var alltså på
detta sätt, zaporogen ämnade få farkosten tät.

— Nå välan! Låt oss försöka! Vi kunna icke mer
än drunkna i böljorna som många före oss, tänkte han och
började ifrigt hopsamla vass och lera.

Snart var farkosten nödtorftigt tätad. De sköto ut
den, bundo hästarnes tyglar vid aktern och drefvo dem ut
i floden. Själfva vadade de ut till dess vattnet nästan stod
dem öfver kragstöflarne. Så klefvo de i båten och satte
i gång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free