- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
256

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Genom ödemarker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dmitri tog årorna och Kruse placerade sig i aktern,
hållande i hästarnes tyglar och aktande att djuren icke
kommo för nära.

De hade icke rott lång stund, förrän vattnet betänkligt
började sippra in i båten. Det var ännu helt obetydligt,
men Kruse tyckte likväl att det begynte bli kusligt. Han
satte upp benen mot båtens sidor för att skydda stöflarne
och såg betänksam ut.

— Bah! Det där betyder föga, inföll Dmitri leende
och tog raskare årtag.

Så lossade en af vass- och lerpluggarne, hvarmed de
tätat båten, och vattnet strömmade ohejdadt in.

— Nej, nu går det för galet, släpp tyglarne. Jag ror
nog undan så hastigt att icke hästarne hinna fatt oss. Men
tag du af dig hatten och ös med den så mycket du kan!
ropade Dmitri och spände musklerna.

Kruse började ösa af alla krafter. Men för hvarje gång
han kastade ut en hatt-skopa vatten, tyckte han att mera
strömmade in.

— Ja, kommer jag ifrån det här med lifvet, är det
bra, tänkte han, medan han arbetade af alla krafter under
det att solen brände på hans heta hjässa.

Efter sig hörde han hästarnes flåsande och frustande.
De kommo med god fart, endast hufvudet och en del af
ryggen syntes öfver ytan, då och då ryckte de i tyglarne,
så att den vattenfyllda farkosten var nära att kantra, men
merendels kunde de hålla jämna steg med båten.

Vattnet steg allt mer .och mer trots Kruses ösande.

— Nej, det här duger ej. Det hjälper ej hur mycket
du öser. Vi måste försöka att täta till hålet, utbrast Dmitri.

Han tog upp en knif, skar af en flik från sin tröja och
räckte den till Kruse.

— Stoppa till med det här! Kanske det hjälper något.
Kruse gjorde som han sade och fortsatte sedan att ösa,
medan Dmitri rodde af alla krafter.

Tygbiten gjorde verkan, vattnet sjönk i båten och Kruse
kände sig lugnare till sinnes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free