Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Genom ödemarker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det går ju bra. Snart äro vi öfver. Värre seglats
kan man vara ute för, mumlade han och log vid tanken
på hvilket präktigt äfventyr, han hade att berätta för sina
vänner.
Då sprängdes två andra lertäckningar och vattnet
strömmade in från flera håll. Inom kort var båten till hälften
fylld och de båda männen sutto i vattnet till knäna. Nu
fanns det ingen möjlighet att tänka på att kunna täta hålen.
Inom några ögonblick skulle den vara sjunken och båda
två befinna sig i böljorna.
Kruse mätte afståndet till närmaste stranden. Det
föreföll ganska långt och han tviflade på att kunna simma dit,
iklädd rock och stöflar. Han betraktade zaporogen, under
det att ett ironiskt leende krökte hans läppar.
— Nå, hvad var det, jag förutsade. Båten duger icke
och nu ligga vi där, mumlade han för sig själf.
Men Dmitri gaf ej akt på hans hånfulla min. Han
hade annat att tänka på.
Så snart han märkt, att tätningarne lossnade,
undersökte han afståndet till stranden och gjorde sina beräkningar.
Ett ögonblick såg han bestört ut, men hämtade sig snart
och log.
— Nu raskt af med stöflar och rockar! Lossa
hästarnes tyglar! Sedan simma vi bredvid dem mot stranden.
Kruse var icke sen att följa hans råd. På ett
ögonblick hade han lossat tyglarne, tagit af sig stöflar och rock
och var färdig att kasta sig i vattnet.
— Nu hoppa vi i! skrek Dmitri.
Och med ett språng voro de båda i böljorna.
— Tag hästen! Tag hästen! var det första Dmitri
yttrade, då de båda kommit upp till vattenytan.
Själf hade han redan fattat tag i hästens tygel. Kruse
var icke sen att följa hans exempel.
De summo pustande framåt en stund. Hästarne följde
villigt efter dem och hunno flere gånger före dem, så att
de med ett ryck på tyglarne måste hållas tillbaka. Kruse
kände krafterna svika till följd af det besvärliga simmandet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
