- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
261

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Genom ödemarker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

närmaste män skulle han föra öfver, men icke hären. Och
med detta besked fick Kruse återvända till kung Karl.

Fastän denne icke med en min visade sitt missnöje, bief
han dock ursinnig öfver paschaus afslag.

— Jaså. Ja, då få vi väl stanna där vi äro, sade han
blott.

— Men om ryssarne komma. Vore det ej säkrare för
ers majestät att mottaga paschans anbud och ensam med
ett litet följe öfvergå floden, vågade Kruse invända.

Kungen betraktade honom skarpt några ögonblick.

— Nej, jag vill ej öfvergifva folket, svarade han kort,
hvarpå han vände honom ryggen.

Det blef nu beslutadt, att man tills vidare skulle dröja
vid flodstranden, åtminstone till dess båtar hunnit anskaffas,
så att man trots paschan kunde komma öfver. Läger slogs
och man ordnade sig på bästa vis.

Men i stället för att svenskarne kommo öfver till turkarne,
gingo dessa öfver till dem. Drifna af sin nyfikenhet att
beskåda den berömde krigaren, om hvilken de hört så många
underbara historier samt i hopp att till dyrt pris kunna
sälja lifsförnödenheter till de utsvultna soldaterna, foro flere
af dem öfver floden. Bugande närmade de sig kung Karl
och betraktade honom nyfiket. Då de sågo hans, trots sår
och nederlag orubbligt stolta hållning, blefvo de mycket
förvånade. De hade väntat sig se en flykting, förtviflad och
nedböjd af olyckan, och funno i stället en härskare, lugn
som om ingenting inträffat. Linder mycket kruserande
utbjödo de sina håfvor, får, höns, svin, grönsaker och annat.

— Hvad begära de? frågade kungen tolken.

— De begära alldeles för mycket, ers majestät. De
vilja ha tolf dukater för ett får, svarade denne.

— Låt dem få, hvad de begära. Det tillhör icke en
konung att pruta, svarade kung Karl.

Och turkarne fingo livad de önskade, hvilket gjorde
dem hänryckta och ännu mera höjde den märkvärdige
krigaren i deras ögon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free