- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
264

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Genom ödemarker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunna finnas en utsikt att undgå ryssarnes uppmärksamhet
och blifva räddade.

Men han tviflade ännu därpå.

— Tror du icke att de ändå skola upptäcka oss. Våra
hufvuden, som sticka upp ur dyn, komma de ju att se,
och finna de oss, göra de sannolikt processen kort genom
att helt enkelt begrafva oss lefvande. Vi ha ju själfva
vidtagit de bästa åtgärder därtill.

— Jag tror knappast, att de skola upptäcka oss,
svarade Kruse.

— Hur vill du väl undvika det? Ännu är det långt
till skymningen och våra hufvuden kunna vi ju icke stoppa
ned i gyttjan.

— Men vi kunna dölja dem.

— På hvad sätt?

— Helt enkelt genom att täcka öfver dem med vass.
Göra vi detta omsorgsfullt, tviflar jag på att ryssarne skola
finna våra gömställen.

— Aha!

Nu förstod kapten Rensel Kruses plan. Sannerligen
fanns det icke däri en utsikt att lyckas. Och han började
raskt gräfva en grop i gyttjan... sitt gömställe eller sin
graf, han visste icke hvilketdera.

Allt närmare och närmare kommo de ryska skarorna.
Kapten Rensel och Kruse kunde nu tydligt urskilja de olika
soldaterna, men nu hade de också fullbordat sina grafvar och
sedan de försett sig med hvar sin knippa vass, kröpo de
ned i dem. Lyckligtvis var gyttjan så pass fast, att de icke
sjönko djupare än de gräft. Så tätade de så
omsorgsfullt de kunde omkring sig och bredde ut vassen öfver sina
hufvuden. Genom öppningarna mellan stråen sågo de den
sista återstodens af den stolta svenska hären undergång.

På stranden var det skrik och dån. De öfvermäktiga ryska
skarorna kommo stormande. De flesta af svenskarne flydde
åt alla håll, andra summo ut i floden, andra åter väntade
i sluten massa, beredda att dö. De sistnämnda blefvo snart
nedhuggna, de som gått ut i vattnet nedskötos eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free