- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
266

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Genom ödemarker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

drunknade, och sedan begynte ryssarne jakten efter de flyende.
Förgäfves sprungo eller redo dessa för lifvet, en och annan
kanske undkom, men de flesta blefvo inom kort omringade
och tillfångatagna.

Sedan vidtog sökandet utefter stränderna, om några
skulle gömt sig i vassen.

Hittills hade kapten Rensel och Kruse varit tämligen
lugna i sina obehagliga gömställen. Men nu, när de sågo
ryska patruller rida utefter stranden och så småningom
närma sig dem, började deras hjärtan klappa af oro.
Kapten Rensel förbannade inom sig det ögonblick, då han gått
in på kamratens förslag att gömma sig i dyn. Hur
osannolikt att icke ryssarne skulle upptäcka dem och hvilken
försmädlig och kvalfull död, som då väntade dem! Hur
mycket bättre att sluta sitt lif i öppen om också
förhoppningslös strid, än att fegt gömma sig undan och sedan dö som
en mask.

Äfven Kruse var ängslig, när han såg de ryska
soldaterna närma sig. Han började tvifla på att vassen, som
han bredt öfver sig, täckte honom tillräckligt. Men nu var
det i alla händelser för sent, nu vågade han icke göra en
rörelse af fruktan för att ryssarne skulle märka det.

Närmare kommo de. Somliga vadade ut i vassen, böjde
undan stråen och spejade. Flere gånger hittade de
svenska soldater, som dolt sig där. De drogos fram och i
förbittringen öfver att de gömt sig för dem och därigenom
förorsakat dem ett besvärligt letande, stucko ryssarne, trots
de svenske knektarnes böner, ned dem på stället.

— Snart blir det vår tur, tänkte både Kruse och
Rensel, då de sågo de ryska soldaterna komma mot dem.

Men det gick icke fort att plumsa i dyn och vattnet och
speja efter flyktingar. Solen sjönk allt mer och mer och
snart var den försvunnen bortom slättens gräs.

— Gudskelof! mumlade Rensel, men höll i detsamma
på att ge till ett utrop, då han såg ett par ryska
soldater, hvilka han förut ej gifvit akt på, alldeles vid sin
sida.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free