Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Genom ödemarker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
majestäts dyrbara person. I så fall och då ers majestät
befinner sig på denna sidan floden, kunna vi från Bender
knappast bringa hjälp hastigt nog. Därför ber jag ers
majestät bevekligen att begifva sig öfver till andra stranden.
— Nej, jag blir här, upprepade kungen.
— Men därigenom utsätter sig ers majestät för den
största fara.
Kung Karl log.
— Vid faror har jag aldrig fäst något afseende;
tvärt om äro de mitt största nöje, yttrade han genom
tolken.
Nu blef Jussuf pascha verkligt ängslig. Skulle det då
vara honom omöjligt att öfvertala kungen. Om någon
olycka hände kungen, kunde han själf råka i onåd hos
sultanen och kanske mista sitt hufvud. Han måste
därför till hvad pris som helst öfvertala honom att flytta
öfver. Han beslöt att vädja till hans ädelmod.
— Ers majestät! återtog Jussuf pascha. Sultanen, min
herre, har ålagt mig att ansvara för ers majestäts lif och
säkerhet. Om någon olycka skulle hända, sväfvar mitt
hufvud i den största fara. Jag bönfaller därför att ers
majestät, om icke för sin egen så åtminstone för mina gråa
hårs skull, måtte göra mig till viljes och begifva sig öfver
till andra stranden.
Då tolken öfversatt dessa ord, stod kungen en stund
tyst, försjunken i tankar. Det var honom motbjudande att
undvika en fara, i synnerhet som han en gång sagt nej.
Men å andra sidan kunde han icke neka till att han
genom sin vägran försatte den tillmötesgående och artige
Jussuf pascha i det största trångmål. Till sist tog hans
ädelmod öfverhand öfver hans egensinne och han beslöt
sig för att gå in på paschans anhållan.
— Ja, kanske det är lämpligare att slå läger på den
andra stranden. Men under några dagar kommer jag
likväl att stanna där jag är, svarade kungen.
Paschans mörka ansikte lyste upp af vild glädje.
— Hvilken lycka för mig, att min begäran så nådigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
