Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Bort med tofflor och krås!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ridit hem, skulle han ju endast fått se hennes kista och kyssa
hennes kallnade kind.
Så förflöt tiden: kansligöromål, ridter, exercis,
underhandlingar med sultanen för att förmå honom till krig mot
tsaren, mottagandet af kurirer och bref hemifrån, och en
och annan festlighet, i hvilken kungen dock icke deltog.
I allmänhet var förhållandet bland svenskarne och
mellan dem och turkarne mycket godt. Då trumpetstötarne
om söndagsmorgnarne ljödo i den lilla staden Carlopolis och
kallade dess invånare till gudstjänst, infunno sig äfven en
mängd turkar från Bender. Med vördnad och beundran
beskådade de svenskarnes och den nordiske hjältens andakt.
Och så småningom lärde de sig tala litet af hvarandras
språk, så att de icke blott kunde idka handel med
hvarandra utan äfven bli närmare bekanta och sluta
vänskapsförbund.
Men ibland stördes det goda förhållandet. Den som
mest bidrog därtill var den häftige och öfvermodige Anders
Lagerkrona, som väl ännu, trots alla sina missgrepp och
dumheter gynnades af kungen, men som likväl kände sitt
inflytande hos honom betydligt sjunka. Det var den kvicke
och listige läckergommen och slösaren Grothusen samt den
driftige polske ädlingen Stanislaus Poniatowski, hvilka
alltmer fingo kungens öra. Båda vore honom lika i sinne för
det äfventyrliga och ridderliga. Den enögde Grothusen var
hans finansminister, en underlig sådan, som lät dulcaterna
gladeligen rulla mellan fingrarne, och aldrig sparade,
isynnerhet ej när det gällde hans egen njutningslystna och
bekväma person. Men som också, när det gällde, kunde
skrapa ihop pengar från de mest omöjliga håll och under
de brydsammaste omständigheter. Och att han var kungen
en verkligt tillgifven vän, visar sig bland annat däri, att
han i eget namn åt sin herre och kung upplånade icke
mindre än två hundra femtio tusen écus. Och så var han
ju så lustig och glad, alltid full af muntra upptåg, så att
kungen genast blef vid godt lynne, bara han fick se hans
enögda och högfärgade ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
