Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Bort med tofflor och krås!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men pengar kunde han omsätta så som ingen annan.
Också skakade många af de äldre officerarne bekymrade sina
gråa hufvuden och en af dem skref hem, att i konsten att
onödigtvis göra af med pengar vore kungen och Grothusen
så goda kamrater tillhopa som två tjufvar på en marknad.
Poniatowski var kungens förnämsta sändebud vid de
ständiga underhandlingarne med sultanen. Det var en i
hög grad duglig ädling, en smidig hjärna, modig som få
och en människokännare som ingen bland kungens
omgifning, han själf icke undantagen. Utan honom skulle väl
underhandlingarne strandat redan i början och ingenting
kunnat uträttas. Nu utverkade han redan innan man
kommit fram till Bender ett halft löfte af sultanen om god
betäckning åt kungen för hans hemresa. För kung Karls
personlighet hyste han den största beundran och trohet,
och denne kunde också till fullo lita på honom, ty han var
en herre, som aldrig tröttnade, aldrig förtviflade, och
hvilkens nit och tjänstvillighet för sin konung ständigt brann
med samma lifliga låga.
Dessa två voro i synnerhet föremål för Lagerkronas afund
och hat, och han begagnade alla tillfällen att oförsynt förtala
och nedsätta dem inför kungen. Denne slog bort hans prat
och brydde sig föga därom. Men en och annan gång gaf
han honom likväl en skarp tillrättavisning och befallde
honom upphöra med sit skvaller.
Det var som att slå vatten på gåsen. Hatet brände i
Lagerkronas sinne, och då han ej fick göra Grothusen och
Poniatowski till föremål för sitt förtal, gick det ut öfver
Jussuf pascha i Bender och några af de högre turkarne.
De intrigerade med ryssarne, de önskade intet högre än att
hans majestät skulle draga fanen i våld, fastän de listiga
skälmarne ständigt visade leende ansikten och de vänligaste
känslor, och det var deras fel att underhandlingarne med
sultanen gingo så trögt. De skickade hemliga budbärare
till Konstantinopel för att motarbeta hans majestäts planer.
De gjorde det... och de gjorde det...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
