Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Bort med tofflor och krås!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter den andra mot paschan, turkarne och Grothusen. Han
darrade af vrede. Han visste knappt, hvad han sade, men
fortfor att allt häftigare framställa sina oförsynta
påståenden.
Ett bittert leende lekte på kungens läppar.
Om Lagerkrona gifvit akt därpå, skulle han blifvit rädd och hejdat
sig, ty det bådade ingenting godt. Men i sitt ursinniga hat
märkte han ingenting.
Till sist sade han rent ut, att Grothusen — om hvilken
kungen fullt väl visste, att han icke hade en tillgifnare
vän och trognare undersåte — var en lögnare, på hvilken
hans majestät icke kunde lita.
Då blef kungen vred. Blodet steg honom åt hufvudet,
och med blossande ansikte grep han en eldgaffel för att
slå till.
Men kylan i hans hlod hejdade armen. Han kastade
hort eldgaffeln och drog djupt efter andan.
— Jag borde slå benen af er. Men laga er bort och
visa er aldrig mer för mina ögon, yttrade han häftigt till
Lagerkrona.
Denne tystnade genast och stod som förstenad. Han
begrep ingenting.
— Ers majestät!... stammade han.
— Laga er bort! ropade kungen ännu en gång.
Hans stora blå ögon blixtrade af vrede, kinderna
flammade och han pekade på dörren.
Då förstod Lagerkrona att det var allvar. Han sänkte
hufvudet och aflägsnade sig som en piskad hund.
Kungen drack ett glas vatten och gaf sedan Grothusen
en vink att han önskade vara ensam.
Med omtöcknad hjärna irrade Lagerkrona omkring
bland den lilla stadens hus. Han kunde icke tänka en
redig tanke och vågade ej erkänna för sig, att han för alltid
förlorat sin konungs förtroende.
— Den förbannade Grothusingen! Den enögde skurken,
det är hans fel alltihop! hväste han mellan tänderna, medan
han knöt händerna af harm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
