Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Bort med tofflor och krås!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hela eftermiddagen ströfvade han omkring i trakten,
och under natten kastade han sig af och an på bädden
utan att kunna sofva. Han visste icke hvad han skulle
taga sig till. I det längsta kunde han tro att han ej helt
och hållet förverkat kungens nåd. Han ville icke lämna
Carlopolis. Han ville stanna i kungens närhet och söka
genom smicker och inställsamhet återvinna hans förtroende.
Hvad skulle han göra utan kung Karl. En äfventvrare, en
stackare utan ringaste makt blefve han. Och hur hans
fiender, hans många fiender, som han under lyckans och
gunstlingsskapets dagar öfvermodigt hånat och föraktat —
hur de skulle triumfera och glädjas åt hans fall! Vid denna
tanke vred han sig som en mask, och han kände sig nära
att kväfvas af maktlöst ursinne och oförmåga att kunna
hämnas.
I gryningen hade han tagit sitt parti. Det fanns intet
annat att göra än att falla till kungens fotter och bedja om
nåd och förlåtelse. Han skulle åberopa sina många tjänster,
han skulle erinra om sin trohet och den välvilja, hvarmed
hans majestät förut omfattat honom. Han skulle urskulda
sig med sin häftighet och säga att det endast varit hans
ifriga omsorg om kungens person och fördel som förblindat
honom. I värsta fall finge han väl bedja den förbannade
uslingen Grothusen om ursäkt, i fall kungen fordrade det.
Hans majestät var ju en ädelmodig och storsinnad herre.
Ja, så skulle han göra, och han skulle återvinna sin
konungs nåd.
Med feberaktig längtan afvaktade han att det skulle
bli morgon, så att han kunde inställa sig hos kungen.
Aldrig förr, ej ens då han sårad och halfgalen af törst
försmäktade på slagfältet, hade han tyckt att timmarna krupit
så långsamt fram. Skulle det då aldrig bli morgon! Han
kunde icke längre ligga på sängen utan steg upp och
började oroligt gå fram och tillbaka på golfvet.
Ändtligen blef det morgon. Han ordnade sin klädsel
samt begaf sig till kungens bostad, där han anmälde sig
hos den utanför posterande vakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
