Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Bort med tofflor och krås!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konung straffar hans brott, behöfver jag därför ej hata
honom.
Auriwillius försökte göra några invändningar för att få
kungen att gifva med sig. Men omöjligt.
— Det blir som jag sagt. Lagerkrona skall bort,
svarade han.
Och med detta besked fick hofpredikanten begifva sig
till den otåligt väntande generalen.
— Satanas och helvete! svor Lagerkrona, då han hörde
kungens svar.
— Hvad sade generalen? frågade Auriwillius ytterst
förvånad.
— Jag sade att jag är ursinnig! röt Lagerkrona.
— Vi skola alla böja oss i ödmjukhet inför vår konungs
befallning.
— Ödmjuk! Ödmjuk! Det kan icke fanen vara
ödmjuk under slika omständigheter. Hur tror han icke mina
fiender skola triumfera? Hvad skall det bli af min
karrier? Hela min bana är förstörd. Visserligen är jag
general, men hvad skall jag göra utan kommando, utan kungens
nåd och förtroende? Ingenting. En äfventyrare blir jag
utan ställning eller makt.
Den gamle hofpredikanten svarade ej. Han endast
betraktade förvånad Lagerkrona med en djup blick ur sina
blå ögon. Han insåg nu, huru föga uppriktig generalens
ånger varit, hur ringa hans önskan att begå nattvarden
och att denna endast tjänat till förevändning för att om
möjligt återvinna kungens nåd och gunst. Han var
förargad på sig att någonsin ha lyssnat till hans böner, och
han vämjdes öfver en sådan skrymtare och hädare.
Med några allvarliga ord tog han afsked och återvände
hem till sina kära kyrkofäder.
Lagerkrona rasade i sitt sinne; men hur han än
härmades öfver sin själfförvållade olycka och nedkallade
förbannelse öfver Grothusens, Poniatowskis och alla paschors
och ovänners hufvuden, måste han likväl få dagar därefter
lämna lägret. Få saknade honom. Genom sitt öfvermodiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
