- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
297

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Bort med tofflor och krås!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och hånfulla uppträdande, hade han gjort sig hatad af
sina kamrater, och de flesta gladdes öfver den forne
gunstlingens fall.

Men med vredesmod i hjärtat och brinnande af begär
att hämnas red Lagerkrona genom mörka skogar mot
norden.

Vid ett af papper och skrifdon belastadt bord i
kanslihuset sutto statssekreteraren Müllern samt öfversten och
skattmästaren Grothusen och skrefvo. Båda voro iklädda
skönlockiga peruker, nattrockar med spetskrås och hade
fotterna instuckna i bekväma turkiska tofflor. Pennorna
raspade öfver papperen och de båda herrarne voro ifrigt
fördjupade i sitt arbete.

Plötsligt stack Grothusen pennan bakom örat och drog
fram en snusdosa af silfver. Han gaf Müllern en knuff
i sidan och bjöd honom en pris. Hvarpå de snusade och
bugade sig för hvarandra.

Müllern återtog genast sitt arbete, men Grothusen satt
och stirrade ut genom fönstret. Ett skadegladt leende lekte
på hans röda läppar. Han tänkte på Lagerkrona, som för
ett par dagar sedan lämnat lägret.

— Rätt åt den bakdantaren och bråkmakaren! Väl
att vi ha honom härifrån. Det hade aldrig blifvit lugn
annars, mumlade han, medan han tog sig ännu en pris.

Han skulle just åter börja skrifva, då hans
uppmärksamhet fästes af ett uppträde ute på gården. Det var två
tuppar, som fjäsade kring en höna. Tupparne höggo åt
hvarandra, medan de behagsjukt kråmade sig för hönan,
som belåtet spetade omkring. Det hela föreföll Grothusen
så löjligt att han brast i skratt.

— Nej, si på dom! Si på dom! ropade han och
pekade på de två kärlekskranka rivalerna.

Müllern såg upp, men intet leende spred sig öfver hans
allvarsamma drag.

— Nej, si på dom! Snart flyga de samman. Undrar
hvem som skall afgå med segern. Ska vi slå vad? Hvem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free