Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Bort med tofflor och krås!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle han icke återvända hem. Därför var det nog en
och annan, som nästan afundades general Lagerkrona och
till och med gärna skulle önskat vara fångar hos tsaren.
Dessa hade då åtminstone anledning till att söka rymma;
men de i Bender — så länge kungen stannade där, måste
de också vara där.
Efter att en stund ha samtalat med Müllern och
Grothusen angående några depescher, aflägsnade sig kungen
jämte sina officerare.
Han gaf order att föra fram hans häst och steg i
sadeln. Några af generalerna erbjödo sig att följa honom,
men han afböjde och red bort ensam.
— Så gör han alltid, då han har någonting, som
särskildt sysselsätter hans tankar, mumlade officerarne, medan
de med bekymrade blickar sågo efter honom.
Men i susande galopp öfver vida slätter red den unge
kung Karl sin ensamma väg. Han såg gräset spira upp
ur markerna, med välbehag inandades han den friska luften,
kände vårens lifsfyllda dofter smeka nerverna, men han
fäste sig ej därvid. Det var bortslösad rikedom för honom.
Han bara red och red allt vildare och grubblade.
Men hvad grubblade han väl på?
— Jag märker att de längta hem. De ha tröttnat på
leken och vilja hellre sitta hos sina kvinnor än lefva här
nere bland turkarne. De tro att allt hopp om hjälp är ute;
att sultanen icke skall hålla sitt löfte och att jag aldrig
skall lyckas förmå honom förklara tsaren krig. Hvem vet?
Kanske ha de rätt. Mörkt ser det ut och svårigheterna bli
allt större. Grothusen får skaffa pengar bäst han kan. Det
är hans sak, icke min. Jag måste följa min kallelse. Och
den är att straffa de lömska fiender, som med orätt började
kriget. Tsaren skall kufvas. August skall än en gång
afsättas och Stanislaus åter bli konung i Polen, antingen han
vill eller ej. Från detta mål afstår jag aldrig, om jag också
skall lefva här nere, tills jag dör. Rådet får sköta om
sakerna där hemma. Jag har annat att tänka på. Min stjärna...
min stjärna!... Den får icke vara slocknad ännu. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
