Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Bort med tofflor och krås!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste åter stiga och lysa med bländande glans och förvåna
all världen så som den en gång förut gjort...
Länge red han så och grubblade öfver sitt öde.
Tusende tankar trängdes hos honom; krigsmanövrer,
penningespörsmål, matematiska problem och filosofiska och teologiska
frågor jagade hvarandra i hans hjärna, medan han
galopperade öfver de vida slätterna.
Timmarna gingo utan att han återvände. Alltjämt nya
planer och idéer brusade i hans hufvud. Ingenting hade
han ätit sedan morgonen. Han kände sig både hungrig
och törstig af ridten och då han såg en by i närheten styrde
han hästen dit. De turkiska bönderna kände igen honom
och närmade sig vördnadsfullt. De trängde sig omkring
honom, fingrade på hans slitna blå rock och medan de med
beundran och hänryckning betraktade honom, mumlade de:
— Allah! Allah! Välsignelse öfver den nordiske
hjälten!
Kung Karl log och gick in i närmaste stuga, där han
på bruten turkiska begärde en kaka bröd och en bägare
vatten.
Genast sattes det fram för honom, och medan han åt
och drack stodo husets invånare tysta omkring honom, och
i fönstret utanför trängdes turkarne för att uppfånga en
skymt af deras afgudade gäst.
Då kung Karl slutat äta, lockade han till sig bondens
yngste son, en svartögd, brunhyad pilt på två år, satte
honom på sitt knä och började leka med honom. Pilten
stirrade med sina sammetsmörka ögon på den främmande
mannen och fingrade nyfiket på hans gula knappar.
Tankspridd strök kungen hans lockiga hår. Så reste han sig,
lade en slant på bordet, hälsade med en gest och steg till
häst. Men så länge turkarne kunde se en skymt af honom,
stodo de och skådade efter den bortilande ryttaren.
Skymningen hade inträdt, då kungen kom hem.
Obemärkt gick han in i sitt hus, gamle Hultman satte tyst
fram kvällsmaten på bordet, kungen åt några bitar, så slog
han upp sin bibel och satte sig att läsa. Men i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
