Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Här trifs jag och här stannar jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och Göran stallknekt, som hörde hans ord, suckade
djupt och förbannade sitt öde att befinna sig genomvåt
i den mörka skogen i stället för i sin sköna bädd i
Bender.
— Låt oss rida än en stund. Vägen se vi ju än och
tids nog få vi slå oss ned på blöta marken, svarade Kruse.
Än en stund fortsattes ridten. Men till slut blef det
så mörkt, att vägen icke längre kunde urskiljas.
Kruse ämnade just gifva order att sitta af och slå
läger, då han tyckte sig se ett besynnerligt sken mellan
träden. Han visade Mårten på det och frågade, hvad han
trodde det vara.
— Vet inte. Kanske det är eldskenet från någon tropp,
hvilken lägrat sig i skogen.
— Möjligt. Men det måste undersökas. Följ mig, så
skola vi smyga oss fram och rekognoscera.
Kruse gaf ryttarne order att hålla stilla och riktade
deras uppmärksamhet på det underliga skenet. Det kunde
vara en fientlig tropp, och i så fall finge ingen eld tändas,
eller också kunde det härröra från någonting annat. Han
tillsade ryttarne att förhålla sig tysta, medan han och
kornett Ranck undersökte förhållandet.
Då Göran stallknekt fick höra att de möjligtvis stött
på en fientlig tropp, ryste han.
— Hvilken ohygglig otur! tänkte han. Intet hus, där
vi kunna skydda oss mot regnet ha vi påträffat, och nu få
vi ej ens göra upp en skön eld, där vi något kunna värma
oss; och så ha vi kanske en öfverlägsen fiende alldeles
inpå oss. Sannerligen skall man icke vara galen för att ge
sig in i slika äfventyr. Nej, kommer jag då nånsin mera
hem till Sverige, skall jag då aldrig gå ut i krig mer. Jag
skall hålla mig undan. Det skall tusan slita ondt, kanske
bli sårad och dödad, då man där hemma har fullt upp med
allt, som man kan önska sig, god mat, en varm bädd och
vackra flickor, som tycka om en. De säga att de strida
för äran och därför att det är deras plikt. Jag ger äran
fanen. Jag har aldrig begärt att få bli berömd. Och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
