Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Här trifs jag och här stannar jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sätter större värde på om flickorna säga att jag är en treflig
karl än om det står några rader om mig i rapporterna.
Och Göran stallknekt försjönk i vemodiga funderingar,
medan han höll sin häst i tygeln och huttrade och frös.
Under tiden hade Kruse och Mårten Ranck begifvit
sig bort i riktning mot skenet. De snafvade på trädrötter,
sjönko ned i träsk, men alltjämt smögo de sig försiktigt
framåt. Ofta stannade de och väntade en vakts rop, men
då intet sådant hördes af, gingo de vidare.
— Märkvärdigt. Det tycks icke vara någon tropp.
Annars skulle de väl upptäckt oss vid det buller vi gjort,
yttrade Mårten.
— Nej, det tycks icke vara någon. Men hvarifrån
skenet härleder sig, måste vi ha reda på. Friskt mod och
framåt! svarade Kruse.
De båda svenskarne arbetade sig längre in i skogen.
Plötsligt lingo de syn på ett sken till.
— Hvad nu då? tänkte Kruse och stirrade framför sig.
Men han hade icke gått många steg till, förrän han
upptäckte ännu ett sken och så ett till.
— Nu förstår jag. Skenen härleda sig från de
upplysta fönstren i ett hus. På grund af skogens täthet ha
vi förut icke kunnat urskilja mer än ett. Vi måste närma
oss så försiktigt som möjligt för att se hvad för folk, som
finns där.
De smögo sig fram mot huset, försiktigt undvikande
så mycket som möjligt att göra något buller, i händelse
någon hund eller tjänare fanns i närheten.
Plötsligt försvann Mårten Ranck, och samtidigt hörde
Kruse en dof svordom uppstiga ur jorden.
— Tyst för tusan! Hvart tog du vägen? frågade han.
— Jag måtte ramlat ned i någon grop, svarades från
underjorden.
— Jaså. Jag skall hjälpa upp dig. Men tig för Guds
skull! hviskade Kruse.
Med mycken möda lyckades han få upp sin kamrat.
Denne var nedsmord med lera och dy öfver hela dräkten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
