Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Här trifs jag och här stannar jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade tydligen ännu ej upptäckt honom. Emellertid beslöt
Mårten att vara försiktig och stannade där han var bakom
en buske. Här hade han också en god öfverblick öfver
floden. På andra sidan såg han en mängd hästar stå
bundna, och på något afstånd från dem lågo grupper af
sofvande soldater. Han följde med blicken den andra
stranden och öfverallt såg han samma grupper af soldater
och hästar, blandade med ett och annat tält. Utanför ett
af dessa fladdrade en fana, och genom kikaren kunde han
urskilja konung Augusts fälttecken. Han uppskattade
styrkan till mellan tre och fyra tusen man.
— Aha! Fiender. Och betydligt öfverlägsna oss. Hvad
skola våra hundra femtio ryttare uträtta mot dessa massor.
Nu får allt Kruse lämna sitt kära slott och draga sina
färde, i fall han ej vill riskera att vi alla bli tillfångatagna,
tänkte han, medan han betraktade de sofvande polackarne.
Han beslöt att genast underrätta sin kamrat härom.
Försiktigt smög han sig tillbaka till sina män, kastade sig
i sadeln och red så hastigt som möjligt tillbaka till slottet.
Där hade knektarne vaknat och höllo just på att
intaga sin frukost. Ägg och skinkor hade funnits i
skafferierna och ett par sakkunnige bland dem hade lagat i
ordning präktiga rätter. Kruse tronade i högsätet och
stämningen var den bästa.
Då kom Mårten inrusande och ropade att fienderna
voro öfver dem. Allmän bestörtning. Alla sprungo upp
från sina platser och grepo efter värjorna. Svordomar öfver
att nödgas lämna den sköna frukosten hördes, och frågorna
haglade om hvarandra.
Ändtligen tystnade larmet och Mårten kunde berätta.
— Jaså. Ja, då kunna vi fortsätta måltiden. Slå dig
ned och tag för dig. Du är väl hungrig efter morgonridten,
yttrade Kruse lugnt, då Mårten slutat sitt anförande.
— Men fienden! utbrast denne förvirrad.
— Angår oss icke än så länge. Först skola vi äta oss
mätta, sedan ska vi fundera öfver hvad vi ska göra åt den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
