Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Här trifs jag och här stannar jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alltid lika oförvägen och förhoppningsfull. Inga
omöjligheter. Bara gå på och tro sig kunna lyckas. Det var
likt kungen också. Han skulle tyckt om en så dristig plan
och sannolikt icke alls funnit något omöjligt i den.
Ju mer Mårten Ranck tänkte på Kruses förslag, desto
mer tilltalade det honom. Äfven han var en modig ung
man, och just det äfventyrliga i planen slog an på honom.
Han beslöt att våga försöket. Man kunde icke annat än
misslyckas och kanske få sig en kula i kroppen. Men om
det lyckades? Hvilken ofantlig triumf.
Dessutom var han nyfiken att få se öfverstens min, då
han för denne omtalade, att en svensk här på tio tusen
man kom tågande och att dennas förtrupp — ha, ha, ha!
— befann sig alldeles i närheten på andra sidan floden.
Mårten Ranck tryckte den polska mössan på sina blonda
lockar, kastade sig upp på sin häst och sprängde i väg.
Snart hade han passerat skogen och kommit ut på
slätten. Framför sig såg han floden med bron och de två
posterna. Polackarne på andra sidan hade vaknat och
tändt upp eldar för att koka sin frukost.
— Friskt mod! Lyckan står dem djärfvom bi, tänkte
Mårten och styrde hästen rakt mot bron.
De båda posterna sågo ryttaren, som kom galopperande
mot dem, men på grund af Mårtens polska dräkt togo de
honom för en af dem, som kom med underrättelser. Men
i alla händelser måste de begära lösen af honom.
— Halt! Hvem där? ropade de, då Mårten kom
närmare.
Mårten svarade ej utan red på.
— Halt! Halt! Lösen, annars kommer du ej öfver
bron, skreko de två polackarne.
— Det få vi väl se, tänkte Mårten och satte sporrarne
i hästen.
Med ett hvin var han nere på bryggan och, innan
polackarne hunnit hämta sig från sin förvåning eller kommit
sig för att skjuta, förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
