Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Här trifs jag och här stannar jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blåsare, ge er nu i väg ut i skogsbrynet och blås och
trumma, så skinnet och kinderna spricka! befallde Kruse.
Peter trumslagare och Sven blåsare gåfvo sig af. Kruse
ordnade den lilla troppen på ett led med breda luckor
mellan hvarje ryttare. Så höjde han ännu en gång värjan och
ropade:
— Nu raskt framåt! I galopp.
Med ett väldigt dån och brak störtade ryttarskaran ut
genom skogen. Nedanför sig på bron sågos de tre polackarne,
som med full hals skreko:
— Svenskarne komma! Svenskarne komma!
Knappt hade polackarna hunnit öfver bron förrän denna,
som på förhand var belagd med halm, antändes och inom
få ögonblick stod i ljus låga.
På andra stranden rådde den största förvirring.
Officerare och soldater skyndade om hvarandra. De som hade
hästar kastade sig upp på dessa, de öfriga flydde springande.
Ofversten och flere af officerarne sökte hejda soldaterna och
ordna dem till motstånd. Men dessa voro så uppskrämda
af ropet att svenskarne voro öfver dem, att de flydde utan
besinning. Ingen, icke ens ofversten tviflade nu längre,
när de sågo de välbekanta blåklädda ryttarne störta fram
ur skogsbrynet och hörde trumhvirflarne och trumpetklangen,
att de hade hela den svenska hären öfver sig. Skyndsamt
gaf han order till återtåg — hvilket föröfrigt knappast var
behöfligt, då soldaterna redan gifvit sig i väg — och då
den svenska troppen hunnit ned till stranden, voro de sista
polackarne försvunna i skogen på andra stranden. De lupo
allt hvad de kunde, skattande sig lyckliga att bron brann
så präktigt, så att den åtminstone för ögonblicket skulle
hejda de förfärliga svenskarne.
Men på stranden sköto Kruse och hans knektar skott
på skott i tomma luften, medan de skrattade så det ekade
mot skogen. Och i brynet trumpetade och trummade Sven
blåsare och Peter trumslagare, så att kinderna stodo spända
som bollar och trumskinnet höll på att spricka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
