- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
341

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Rösten ur gluggen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Snart stodo de två vännerna på bron, som ledde öfver
vattengrafven till tornet. Båda höllo andan och lyssnade.

Icke ett ljud hördes utan en nattfågel, som skrek, och
vinden, som susade i trädkronorna.

— Det var väl detta, som du trodde vara anden?
yttrade Kruse spefullt.

— Nej. Visst icke. Det lät på ett helt annat sätt...
Tyst! Hör!... Hör du icke ett sådant underligt ljud?
hviskade Mårten.

Så snart de två vännerna börjat prata, hade åter det
hemlighetsfulla ljudet förnummits. Det var en egendomlig
ande. Han tyckte tydligen om sällskap.

— Nå, hvad säger du? Hade jag icke rätt? frågade
Mårten.

— Om det är en ande eller ej, det vet jag inte och
tror det föröfrigt inte, men jag kan icke neka till, att
underligt låter det. I synnerhet så här i skymningen. Vi få
väl gå närmare, kanske vi kunna höra bättre.

— Nej, för Guds skull, gå icke närmare. Han kunde
förgöra dig, hviskade Mårten förskräckt.

— Bah! Hvad är du för en rädd stackare. Du, som
annars brukar vara så modig och oförskräckt, brummade
Kruse.

— Ja, när det gäller människor, ja. Då fruktar jag
hvarken kulor eller hugg. Men andar det är en helt annan
sak, svarade Mårten.

— Nå, som du vill. Stanna där du är. Jag går väl
ensam.

— Vän, jag ber dig, låt bli!

— Tyst! Du är för löjlig med din räddhåga, svarade
Kruse och gick öfver bron fram till tornet.

Mårten stannade kvar ängsligt bidande hvad som skulle
inträffa.

— Är det någon där? frågade Kruse på polska.

Efter som de befunno sig i Polen antog han att anden
eller hvad det nu kunde vara, om den öfver hufvud taget
yttrade sig på mänskligt tungomål, talade polska.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free